|
Fredag, 26 Augusti 2011 08:22 |
|
Jag hör vad du säger!
Jag hör vad du säger är ett uttryck från 90-talets managementutbildningar. Tanken, som sammanfattas i uttrycket, är att man ska visa den som pratar att man lyssnat och förstått. Idag har tanken förvandlats till en klyscha. Många som gick utbildningarna har inte förmått hantera tanken utan tar till uttrycket. Idag illustrerar det överlägsenhet och distans.
Det kräver en insats att formulera sig så att man blir trovärdig. Det kräver att man hittar sina egna uttryck och exempel. Ingen kan ge dig ditt språk. Det är ett uttryck för din egen erfarenhet och personlighet. Klyschor förstör det. |
|
Söndag, 31 Juli 2011 11:54 |
Ledarskap är gott omdöme, en färdriktning, beslutskapacitet och ord. Om Fredrik Reinfeldts frånvaro i det offentliga rummet under den gångna veckan har förklaringen varit ”att han är rationell och lågmäld” och ”att den här typen av framträdanden” inte är hans starka sida.
Men ord är en ledares viktigaste redskap. Den motsättning som målas upp mellan känslor och rationalitet finns inte. Men det är en omhuldad myt att så skulle vara. Människor är både känslor och rationalitet. En ledare måste kunna hantera både ock.
Svenskt politiskt ledarskap har betonat beslutskapacitet, rationalitet och maktutövande. Men att klä sin politik och sina visioner i ord borde för alla ledare vara lika viktigt. Hur ska människor annars förstå och kunna delta när strömmen av beslut och siffror inte får ett sammanhang? Det känslomässiga engagemanget talar direkt till människor. För det visar vem du är och vad du brinner för. Är det därför som så många politiska ledare i Sverige hyllar besluten och rationaliteten? |
|
Söndag, 10 Juli 2011 10:43 |
|
Nu är den slut. Almedalsveckan, alltså. Det verkar som alla har en uppfattning om den. Almedalsveckan är 1500 mer eller mindre politiskt inriktade seminarier under åtta dagar. Och åtta partiledartal. Många människor – betalda och idealister, samhällsomstörtare och maktelit, påtryckare och beslutsfattare – samlas och diskuterar samhällsfrågor. På kvällarna äts och dricks det. Konstigt att det kan väcka så många känslor och diskussioner. Diskussionen om Almedalens vara eller inte är lika intensiv som diskussionen om kärnkraft och jobbskatteavdrag. Jag ledde seminarier om skolmat och frågade ut TCOs ordförande på torget. Jag var på seminarier om surrogatmödrarskap och kvinnojourernas framtid, om det socialdemokratiska partiprogrammet och om svensk läkemedelsstrategi. Deltog i samtal och fick ny kunskap.
Varför skäller ingen på dem som aldrig har en åsikt, som inte bryr sig om demokrati, som aldrig går på ett möte eller seminarium? Skulle det vara bättre om Almedalsveckan försvann? Skulle demokratin bli bättre om alla politiker, journalister, opinionsbildare och konsulter la sig på stranden och lapade sol?
Det tycker inte jag. Personligen tycker jag inte att man kan ha roligare än i Almedalen. Politik hela veckan – lika bra som lördag hela veckan.
LJo
|
|
|
|
<< Start < Föregående 1 2 Nästa > Slut >>
|
|
Sida 1 av 2 |
